Olika sätt att tillföra luft
Nedan redovisas de principiella tilluftssystem som normalt används i lokaler i samband med komfortventilation. De maximala kylbelastningar som redovisas avser luftburen kyleffekt, där hänsyn tagits till ackumulering i byggnadsstommen.
Takplacering
Var noga med definitionen av vistelsezonen. I de fall nedåtgående luftströmmar kan accepteras vid väggarna är principen fördelaktig. Se upp med konvektionsströmmarna från fönsterväggen.
Takplacering, framkant
Vid tillförsel av undertempererad luft erhålles i regel ett tillfredsställande resultat om tilluftsdonet dimensioneras för en kastlängd, som är något längre (1 á 2 m) än rumsdjupet.
Bakkantsplacering
Val av tilluftsdon är mycket väsentligt mot bakgrund av att kastlängden är mycket betydelsefull. För t.ex. kontorsrum, där arbetsplatsen är förlagd nära fönsterväggen, bör max l0,2 vara lika med rumsdjupet multiplicerat med 0,7 då undertempererad tilluft tillförs. Längre kastlängder kan med fördel användas om vistelsezonen ej går närmare fönstret än 0,75 m.
Fönsterbänksplacering
Var observant på tillufts- och fönstertemperatur. I de fall det finns risk för att båda dessa temperaturer är lägre än rumsluftens temperatur, finns risk för luftnedslag i zonen närmast (1 á 2 m) fönstret.
Placering bakom radiator
Denna placering kräver hög utloppshastighet från tilluftsdonet för att inte nedslag ska erhållas i vistelsezonen. Det är viktigt att eventuell fönsterbräda blir så utformad att den inte riktar luften in i rummet.
Golvplacering, låghastighet
Används don med flexibel spridningsbild kan en temperaturdifferens mellan rumsluft och tilluft på max 6°C tillämpas. Maximal kylbelastning ca 35 W/m2 vid takhöjder på ca 2,8 m.
Golvplacering, låghastighet med ejektor
Med en speciell ejektordel som tillsats till låghastighetsdonen utjämnas temperaturfördelningen i rummets vistelsezon. Temperaturdifferenser på mellan 6 och 9°C mellan rums- och tilluften kan därför tillämpas