Mätning och injustering

Swegon Luftburna Klimatsystem 2007
www.swegon.se

Allmänt

Dåligt utförd injustering är en vanlig orsak till att många ventilationsinstallationer inte fungerar som avsetts. Som regel beror detta på att de installationstekniska förutsättningarna för injustering inte har blivit tillvaratagna och bristande kunskap i injusterings- och mätteknik.

Injusteringsarbetet måste noga förberedas redan på projekteringsstadiet. Man bör även ta hänsyn till alla förändringar i installationen under byggnadsperioden. Arbetet med injusteringen är därför tidskrävande om det inte förbereds på ett riktigt sätt.

Det är viktigt att det avsätts tillräckligt med resurser för detta arbete. Denna investering kan bli en försäkring för att få en installation, som fungerar som avsetts.

De rekommendationer om hur luftflödesmätningar skall utföras finns redovisade i rapporten: "Metoder för mätning av luftflöden i ventilationsinstallationer", som kan erhållas från Svensk Byggtjänst.

Mätning

I en ventilationsanläggning får avvikelsen från föreskrivet värde för ett luftflöde inte vara större än 15% inklusive mätfel.

Instrumenten skall vara kalibrerade med en metod som ger ett känt lågt fel. Kalibreringskurvor där korrektionen anges som funktion av det avlästa värdet skall användas.

Exakta mätningar går aldrig att utföra. Vid mätning av t ex ett luftflöde har man alltid följande tre fel att ta hänsyn till.

Instrumentfel - betecknas m₁ och kan t.ex bero på friktion inom instrumentet eller vara rester av systematiska fel vid en kalibrering.
Metodfel - betecknas m₂ och kan t ex bero på felaktiga mätpunkter. Metodfelet m₂erhålles för de rekommenderade mätmetoderna från den ovan angivna rapporten "Metoder för mätning av luftflöden i ventilationsinstallationer".
Avläsningsfel - betecknas m₃ och kan bero på en dålig upplösning på skalan.

Med utgångspunkt från dessa fel beräknas ett sannolikt mätfel, m, enligt följande:

Mätning i kanal

Det finns tre principiellt olika metoder för mätning i ventilationskanaler:A1 - mätning med prandtlrör.
A2 - mätning med fast mätuttag.
A3 - mätning med spårgas.


Metod	Beteckning	Metodfel m₂
Traversering med prandtlrör i kanal med:	A1
Cirkulärt tvärsnitt	A11	4-5% rekommenderat mätplan 7% alternativ mätplan

Rektangulärt tvärsnitt	A12	4% rekommenderat mätplan 7% alternativ mätplan

Fasta mätuttag	A2	Se inbyggnadsmått vid felgränserna 5 och 10%

Bestämning av luftflöde med hjälp av spårgas	A3	5 resp. 10%

Tabell 8.Metoder för mätning av luftflöden i kanalsystem.

För att minska tidsåtgången och öka noggrannheten i injusteringsarbetet rekommenderas att fasta mätdon (metod A2) skall användas i största möjliga utsträckning. Swegon har olika typer av mätenheter.

Flertalet av Swegons produkter har fasta mätuttag. Dessutom finns reglerbar mätenhet, där mätfunktionen har kompletterats med ett spjäll för enkel injustering av aktuellt luftflöde.

Luftflödet bestäms genom mätning av den uppkomna tryckdifferensen över centrumkroppen. Flödet erhålles därefter med hjälp av speciella mätanvisningar (MIS).

Figur 53.Reglerbar mätenhet.

Mätning på tilluftsdon

För mätning av luftflöde på luftdon finns tre rekommenderade mätmetoder.


Metod	Beteckning	Metodfel
Tryckfallsmätning med fast mätuttag	C2	5%

Påsmetoden	C5	3%

Mätning med konventionellt stosförsedda anemometrar, kompletterade med förlängningsstos	C3	5%

Tabell 9. Metoder för mätning av luftflöden på tilluftsdon.

Swegons luftdon är försedda med fasta mätuttag enligt metod C2. Mätuttaget finns antingen direkt i donet eller i den tryckreduceringslåda, som finns som tillbehör till de flesta donen. Till detta ansluts en manometer och ett karakteristiskt tryck mäts upp. Flödet erhålls som funktion av den karakteristiska tryckskillnaden.

I tryckreduceringslådan finns också ett injusteringsspjäll som är åtkomligt genom donet. Lådornas konstruktion ger en god ljuddämpning samt en jämn inströmning av luften i tilluftsdonet, vilket garanterar en jämn spridningsbild.

I samtliga tryckreduceringslådor är spjället lätt borttagbart för att underlätta rensning.

Beroende på typ av tryckreduceringslåda och luftdon varierar antalet mätuttag mellan 1 eller 2 uttag.

Injusteringsfaktor

För varje luftdon eller anslutningslåda finns injusteringsfaktorer som är speciellt framtagna för respektive produkt, där flödet erhålles enligt ekvationen:

där	q =	luftflödet i l/s
	k =	injusteringsfaktorn
	Dpi =	uppmätt differenstryck (injusteringstryck i Pa)

Detta sätt att bestämma luftflödet gäller för såväl A2-metoder som C2-metoder.

Exempel på luftdon med ett eller två mätuttag

Figur 54. Ett mätuttag.

Figur 55. Två mätuttag.

Kontinuerlig kontroll av injusteringsdata sker vid Swegons laboratorium.

Swegon ger ut en separat katalog med anvisningar för donens montage, injustering och skötsel.

För att förenkla injusteringsarbetet har mätuttagen förlängts med plastslang och injusteringsspjäll försetts med snörreglage (ljust snöre öppnar och mörkt snöre stänger spjället), så att injustering kan ske utan att varken undertak eller luftdon behöver demonteras.

Injustering av låghastighetsdon.

Vid dimensionering av tilluftsdon med krav på mycket låg ljudnivå eller kort kastlängd erhålls också ett lågt totaltryckfall över donet. Detta medför att injusteringstrycket Dp_i blir lågt och svårigheter med tryckmätningen uppstår.

Injustering av luftdon med reglagesnören och mätslang.